Olivia

Men när "drogmaffian" åker förbi 50 meter från mitt hus mitt i natten med sina AK-47or, en av mina lärare har blivit pistolhotad, de har försökt mörda min pappas kompis så familjen behövde fly från Mante och har fortfarande inte kommit tillbaka, och jag missar roliga saker som till exempel nu att åka till stranden med mina vänner för att min mamma tror att jag kommer bli våldtagen och kidnappad (det hände dottern i en familj dom känner) så känns det inte helt rätt. Det ni läser i tidningarna i Sverige, alltså det är bra en bråkdel av vad som faktiskt händer. Och det händer saker så läskigt nära mig, överallt runt omkring mig, jag är mitt i smeten!

Dels är det tråkigt, för jag får inte uppleva allt som jag borde få uppleva under mitt år. Jag spenderar mycket tid i huset, gatorna är helt tomma på kvällarna som tidigare var fulla med folk och musik, varje kväll! Jag får ändå inte uppleva Mexiko som det egentligen ska vara, så jag har börjat fundera. Är det dags att lägga ner det här tjaffset med att byta skola (väldans vad svårt det ska vara) och istället börja kolla om man kan byta land?? Jag tänker inte åka hem till Sverige, det gör jag bara inte, jag vägrar ge upp! Men om de har skickat mig hit och det faktiskt är livsfarligt att stanna här, så kan dom ju inte tvinga mig? Dom måste ju kunna fixa det? Jag känner mig inte säker här. Visst jag har fått göra roliga saker och har träffat riktigt härliga människor som har jag snabbt har kommit väldigt nära, och det skulle vara jättejobbigt att lämna dom efter bara en månad.. men jag måste tänka på de 10 månaderna jag har kvar.. för som min syster sa, det är ingen patetisk rädlsa, det är blodigt allvar!